|
Cuando ocurrió el golpe de estado tenía yo solamente 13 años, y por supuesto no tenía muchas ideas propias.
Mi familia nunca estuvo involucrada en la política y tampoco los amigos cercanos.
No vivimos el golpe militar con la intensidad de otras familias que se vieron directamente afectadas.
La primera vez que escuché acerca de un desaparecido fué a la salida de una iglesia a los 15 años.
Un señor medio borracho hablaba y lloraba por su hijo.
No lo creí.
Chile está dividido entre los que apoyaron el golpe y los que lo repudian.
Hay muchos argumentos en pro y en contra.
No los voy a discutir aquí. Sólo quiero presentar esta etapa que nos afectó y aun nos afecta de alguna manera.
Vivimos una época de dolor sin entender lo que ocurría a nuestro alrededor. Nos acostumbramos a los toque de queda, a las fiesta de toque a toque y a la prepotencia militar, pero también nos acostumbramos al orden y transquilidad.
No se puede aceptar las atrocidades que se cometieron en contra de seres humanos.
En Suecia he conocido algunas personas que perdieron a sus seres queridos. Y no sólo los perdieron. Viven en la incertidumbre.
No se puede más que repudiar los crímenes cometidos por la dictadura. No hay defensa!
Como de costumbre he coleccionado algunos videos acerca del golpe (a favor y en contra).
Esta es una época de nuestra adolescencia.
También pueden leer más en este interesantereportaje de la BBC. Pincha AQUÌ
|
När det blev statskuppen i Chile var jag bara 13 år och självklart had jag inte så många egna idéer.
Min familj var inte politisk engagerade och inte heller våra närmaste vänner.
Vi upplevde inte militärkuppen med samma intensitet som andra familjer som blev direkt drabbade.
Första gången jag hörde om en försvunnen person var utanför kyrkan när jag var 15.
En halv berusad man satt och grätt över sin son.
Jag trodde inte på honom.
Chile är delad mellan de som stödde kuppen och de som forskjuter den.
Det finns många argument för och emot.
Jag ska inte diskutera dem här. Jag vill bara presentera denna del av vår historia som påverkade alla oss på olika sätt.
Vi levde en smärtsam period utan att förstå vad som hände runt oss. Vi blev vana till tidsrestrictioner, att gå på fester som pågick tills nästa dag för att inte brytta restriktionerna och vi vande oss till självsvåldet från militärerna, men vi vande också oss till ordning och reda.
Man kan inte acceptera de hemska saker som gjordes mot andra människor.
I Sverige har jag träffat några personer som förlorade sina närmaste. Och de vet inte vad som hände med dem. De lever i ovissheten.
Man kan bara förskjuta missgärningarna. Det finns inga förmildrande omständigheter!
Som vanlig har jag samlat några video om statskuppen (på spanska) - för och emot.
Detta var en del av vår tonårstid.
Ni kan också läsa mer om detta i några BBC sidor. Klicka HÄR
|